Finskan gone wild

Den här är faktiskt en uppgift som måste skrivas om man har varit i utlandspraktik men jag tänkte lägga den hit så att folk får skratta åt min hemsk svenska ni kan också läsa den :)!

---

”Vi vill snacka om utlandspraktik med dig”.
Det var den dagen jag fick veta att jag skulle åka till Stal Hendrix i Holland. Först fattade jag ingenting (typiskt för en finsk) men då utvecklade samtalet och jag började förstå att dem hade väljat mig som en student som skulle jobba utomlands! Det var både spännande och intressant att få åka till Holland för jag hade aldrig varit där och det hade varit min liten dröm att åka dit och se hur fungerar stall i Centraleuropa.

Stal Hendrix var inte mitt första alternativ men jag blev faktiskt glad att jag hamnade dit. Som sagt är detta stallet en professionell hoppstall i Holland, men det ligger bara några kilometer från Belgien och Tyskland så det är ganska bekvämt att åka till internationella tävlingar.

Jag och en tjej från Svedala bodde tillsammans tre veckor som vi var i praktiken men vi jobbade i olika ställena: hon jobbade i Stal Hendrix Baarlo och jag jobbade i Stal Hendrix Kessel. Baarlo och Kessel ligger cirka fem kilometer från varandra och har lite olika rutiner, men dem är i alla fall samma företag.
Våran boende var liten och mysig. Vi sov i samma rum och delade köket och vardagsrum. Det var helt okej att bo så, men ibland saknade man sin ”egen rum”.

Under den APL:n gjorde vi helt vanliga stalluppgifter: vi mockade boxar, sopade stallet och tog hand om alla hästar. Vi fixade hästar i ordning för ridning och tog dem till skrittmachinen minst en gång under dagen. Svett skulle borstas eller tvättas bort och alla hästar skulle ha hovfett till varje hov efter ridningen. Det vat också viktigt att kratsa hovar innan man lämnar boxen eller kommer ut från ridbanan så att korridoren/stallgården blev inte smutsig.
Vi fick också longera och rida lite med stallets hästar. Vid longering skulle man ha använt gjorden med graman med den flesta hästar men några unghästar fick bara ”springa bort den värsta energin”.

Stallet var otroligen snygg! Man märkte att de hade tagit väldigt bra hand om hela anläggningen och satsat till den så mycket som möjligt. I hingstallet var boxar bara på ena sidan så att det var möjligt att gå förbi hingstar utan att känna sig rädd eller osäker att någonting skulle hända. Det fanns solarium och skrittmachin i både hingstallet och den andra stallet.

Den bästa med praktiken var att bekanta sig till Holland och ha en liten insyn till deras hästkultur. Det var väldigt intressant att lära sig nya rutiner och åka till tävlingar med ryttare. Jag tyckte att det var grymt hur rutinerade alla ryttarna var i tävlingar; det kände som man kollade en vanlig klubbtävling när man faktiskt kollade en internationell klass.
Sämst under praktiken var mat! Mat i Holland var otroligen onyttigt och det kände lite jobbigt att hitta någonting ”vanligt” i affären. Lyckligtvis åt vi två gångar i en Sushi-restaurang och där var maten jätte gott. Dock jag tycker fortfarande att svensk mat är mycket godare!

Vi fick nya kompisar i arbetsplatser men ingen av dem blev en riktig vän för mig. Det kände konstigt när man började tänka att den här kan vara den sista gången man ser dessa människor i sitt hela liv. Det öppnade ögon och jag förstod ännu bättre hur viktigt det är att hålla sina vänner nära sig, även om man bor i ett annat land.

Om jag skulle säga någonting till dem som tänker att åka utomlands för praktiken: GÖR DET! Det är en unik tillfälle som man kanske får bara en gång i sitt liv och det är väldigt växande på psykisk sätt. Man lär sig nya saker, möter nya människor och dyker till en intressant världen av hästar och konstig mat. Det är också en väg att utveckla sin språkkunskap och man blir lite självsäkrare på någon sätt.

Det var både tråkigt och lättande när praktiken tog slut. På en sätt var man glad att åka hem och se sin häst och kompisar igen men samtidigt ville man bara stanna där i Holland och fortsätta jobba i den fina stallet med dem fina hästar. Det var verkligen en upplevelse som gav mig mycket och jag är tacksam för alla som gjorde den möjligt!